﻿i fråga om gubben Le Torts oſkadliga och
oförargliga trolleriföreſtällning i tisdags,
hwilken, ſom bekant, på ſtadsfiſkalens bud
inſtälldes, erhåller i lördagens nummer af
“Halland“ en lofpredikan, ſom är föga lof=
wande för tidningens framtida riktning i
humant hänſeende. Egendomligt nog ſy=
nes dock tidningens afſedda pris för den,
ſom werkſtällde ſtängningsåtgärden, blifwa
illa placeradt, i det nämde perſon i ſam=
ma tidnings torsdagsnummer räknas till
“polismyndigheten“, och i det ſenare eller
lördagens får han ej äran att höra dit,
ty enligt tidningens uppfattning ſkulle det
wara “ſtadsfiſkalen“ och ej “polismyndig=
digheten“, hwilken här förwexlas med
“magiſtrat och borgmäſtare“, ſom utfärdat
den utomordentliga ukas, hwarigenom en
redan ſamlad publik kördes på dörren.
Det är nu andra gången på jemförelſe=
wis kort tid, ſom en dylik inhumanitet
wiſas allmänheten och blir bepriſad i
“Halland“. Den äran att förſwara ſå=
dant må tidningen ock gerna hafwa för
ſig ſjelf. Tar man ſig den uppgiften för
att förſwara gamla föråldrade och inhuma=
na lagparagrafer, kommer man ej att ſak=
na ſysſelſättning, och wår ärade kollega
ſkall måhända derigenom lyckas tillwinna
ſig en icke afundwärd originalitet.